Johan Kallblad ville egentligen bli rockmusiker men gick på VD-utblidningen – Industriell Ekonomi. Han berättar fängslande om sina vägval i livet och hur det ledde fram till entreprenörskapet.
Johan Kallblad är idag VD och delägare i företaget Exsitec som har sin bas i Linköping. Här berättar han om sin karriär och hur det ledde fram till den han är idag.
Johan delar upp sin karriär i två faser. En var när han verkligen ville göra karriär och den andra när han inte längre tyckte att karriär var det viktiga för honom. Sen har det blivit samma sak som första karriären.
Johan kommer från Alingsås, en lugn och fin liten småstad, enligt Johan. Han flyttade till Linköping för att plugga industriell ekonomi. Normalt är annars att de som bor närmare västkusten väljer Chalmers i Göteborg. Men Johan hade ett behov av att flytta hemifrån så han ville inte gå på Chalmers.
Johan var hyfsad i skolan och allt bättre ju mer han läste. Han gjorde aldrig läxor i skolan, han tog det på spänst. Han blev bättre och bättre och kände att han kanske kunde komma in på någon högskola. Framgången i skolan gjorde Johan mer motiverad till mer studier. Han insåg att om man anstränger sig lite till kunde betygen bli ännu högre.
Han hade ganska bra betyg från gymnasiet så att han kunde välja nästa vad han ville. Och det blev Industriell ekonomi i Linköping, fast egentligen ville han bli rockmusiker. Men hans kompisar vill spela hårdare musik, och Johan var inte speciellt bra, (även om han tyckte att han var den bästa i bandet). Johan tog istället med sig gitarren till stranden.
När Johan började pluggade industriell ekonomi i Linköping var mattekurserna svåra, och han omgavs av människor som var mer fokuserade på vad de skulle åstadkomma. Johan var där mer för att han hade hört att det var en bra linje. Han ville väldigt gärna plugga i USA. Och därför skärpte han till sig i skolan för att få få stipendiet.
Vid den här tiden hade IT-industrin börjat existera och bli lite fränt. Johan tyckte att han kunde en del av detta. Men han hade inte orken att plugga mer, och var färdig med skolan. Han sökte jobb som programmerare för att han tyckte att han kunde programmering. Det coolaste stället att jobba på som programmerare var Industrimatematik, tyckte Johan. Han ville visa att han var duktig på systemutveckling och IT utan att ha pluggat det. Han sökte jobbet och fick det dagen efter. Det blev åtta år på Industrimatematik. Under den tiden gick företaget från 350 till 1000 till 250 anställda.
Johan blev rätt snart ivägskickad till Orcale, ett stort amerikanskt IT-företag. Hans skulle ansvara för integrationen mellan industrimatematiks produkter och Oracles produkter. Han flyttade till Redwood Shores utanför San Francisco och blev kvar där i 1.5 år. Planen var att sätta upp ett kontor där med tio anställda. Men det började gå lite knackigt så det kom aldrig någon mer.
Han gillade den perioden. Frun och den nyfödda sonen var med i USA. Men det var dyrt att leva där. Alla andra runt honom var i samma situation. Nästan ingen hade bott där längre än 2 år och öppna för att träffa nya människor.
Johan fick sedan ett erbjudande om att flytta över till Philadelphia. Han kände sig inte riktigt redo att flytta hem. Dels fick han lite bättre betalt, blev linjechef för några personer och det var billigare att bo i Philadelphia.
Lärdomar från USA
Attityden i USA är att köra hårt och se om det går. Man är inte så definierad av att företagets framgång är min framgång. Idéer kan bli verklighet eller inte. Och blev det inte det så går man vidare. Johan menar att det inte finns någon personlig sentimentalitet med företagets eventuella misslyckande.
Johan hade inga speciella planer framåt under sin tid i USA. Han var där och då med familj och jobb. I Philadelphia blev jobbet mer traditionellt amerikanskt. I Philadelphia lärde sig Johan att det inte bara är talang som kan lösa ett problem. Det är lika mycket att fokusera på att lösa kundens problem. Amerikanare är fantastiska på att få saker ur händerna, på ett sätt som vi i Sverige inte är. Man levererade i tid och löste kundens problem. Inget mer och inget mindre.
Lärdomen är att göra det man kan med det man har
Johan råkade också ut för sin första riktiga verbala käftsmäll i Philadelphia av sin kvinnliga chef. Johan sade mot henne på ett möte. Han tyckte att han hade rätt och hon fel. Men han skulle inte sagt det inför alla andra, för det fick henne att tappa ansiktet. Johan behövde dessa käftsmällar för han tycker nu att han då var en valpig, kaxig 27 åring.
Johan hade vanan att omge sig med drivna, duktiga och självgående människor som löste uppgiften. Men i Philadelhiona var det inte så. Där gjorde personalen den uppgift de blev tilldelade. Och det visade sig vara ganska bra.
När Johan kom hem till Sverige jobbade han kvar ett år på Industrimatematik. Han satte upp en supportorganisation, vilket han tycket var perfekt jobb med sin amerikanska erfarenhet. De tyckte de var jättebra med 30 % vinstmarginal. Men då kom de nya ägarna SAP och sade att det skulle vara 90 % vinstmarginal. Johan såg till att supporten kom upp i 70 % vinst efter 12 månader.
Började med försäljning
2004 bestämde sig Johan för att jobba med försäljning. Han hade jobbat med amerikanska säljare och gillade deras stil och sätt att vara. Johan tyckte inte säljarna i Sverige hade samma schyssta stil. Han kände att detta kunde han göra bättre. Problemet var att Johan aldrig hade jobbat med försäljning.
Han såg en annons om en säljare av Microsoft affärssystem till Linköping. Det var stor konkurrens om jobbet men av olika skäl fick Johan jobbet.
Det visade sig vara svårt att sälja affärssystem och massor av resande i bil. Johan åkte 7000 mil på ett år. Han lärde sig att utnyttja tiden i bilen, framförallt genom att prata i telefon. Han gjorde ringlistor i förväg. Johan lärde sig att äta medans han körde bil. Han lärde sig också att det är svårt att sälja ett affärssystem till någon som inte vill köpa. Han hade väldigt bra coach i sin chef Tomas Hansson.
För att få livet att fungera bytte Johan jobb till ett mer traditionellt kontorschefsjobb. Det växte och gick bra, Johan fick större ansvar. En dag kom han på att satt i sin bil och inte åkte till kunder, utan till sina olika kontor. Var det detta han ville göra? Hans medarbetare och kunder blev siffror i ett excelark. Johan ville göra mer saker och andra saker än sin chef. Chefen ville att han skulle hålla sig till en sak. De var inte riktigt överens.
Första kontakterna med Exsitec
Något år tidigare hade Johan träffat på Jesper Linde och Johan Axelsson, som drev ett bolag tillsammans som hette Exsitec. Det kom ursprungligen från Intentia och var då 30 anställda. Samtididigt kom det in ett investmentbolag och köpte ut en av delägarna. Investmentbolaget ville ha in en ny VD. Jesper Linde tipsade Investmentbolaget om Johan. Men Johan var inte intresserad av jobbet då. Fast efter lite eftertanke så kanske det inte var så tokigt. Han fick även bli delägare i bolaget.
Enda problemet var att Johan inte hade så mycket pengar. Han fick ta alla pengar han hade. Och där släppte han sin tanke på att göra karriär och blev entreprenör på riktigt med Exsitec.
Exsitec är idag ett synnerligen välmående företag. De jobbar idag mot medelstora företag inom digitalisering och it-stöd. De vill leverera allt som en verksamhet kan få stöd av inom IT. Det har gått bra, de har samma vinst idag som de hade i omsättning när Johan blev VD.
Några råd
- Lev här och nu
- Du behöver inte vara bäst i klassen, bara du läser kundens problem.